Depth over distance everytime my dear. And I may be foolish to fall as I do.
Still there's strenght in the blindness you fear, if you're coming to.

<3

https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-2/1270924/images/2012/pic_202750954.jpg" class="image">

Vaknade för 30 minuter sedan, med ett ryck. Men en känsla som om jag hade missat något. Otäckt.

Iaf,
jag & lille grisen sover i min lägenhet,
vi trivs oförskämt bra. Men det är vi värda. Vi håller ihop, trots allt...

Det här med att somna är tydligen inte min grej. Men det är i den stunden som jag slutar tänka så mycket på det som jag tillslut somnar. Yep.

Mycket mycket mycket, just nu.
Men det kommer bli bra tillslut, visst?

Vad jag än gör fylls jag utav minnen.
Jag gråter, saknar, känner skuld, förnekar, minns, förlorar tron, oroar mig, älskar, undrar, gråter ännu mer..

Du har varit min själsfrände, min bästa vän. Vi delade allt och stod vid varandras sida i ur & skur. Vi lovade varann att aldrig ge upp, att alltid älska, att fortsätta utvecklas tillsammans. Vi grät ihop, du gav mig tröst & jag torkade dina salta tårar.

Jag trodde vi skulle överleva och vinna.
Övertygad om kärlekens starka kraft var jag säker på att inget kunde bryta ner mig. Min kärlek till dig skulle lysa starkare än allt annat & göra oss till odödliga. Men jag misslyckades, jag föll, försvann & gick i bitar. Försökte göra min röst hörd på rätt sätt men allt som blev kvar var denna trasiga, blåslagna & hopplösa kärlek.

Jag har inte spillt en sekund med dig, du har tittat på mig med ögon som aldrig någon kan ge mig, & för det är jag dig evigt tacksam. Jag saknar dig, den levande, glittrande, färgstarka, ödmjuka & kärleksfulla man du visat mig, som ingen annan någonsin lärt känna på riktigt. Du släppte in mig & vågade visa känslor du inte haft kontakt med på flera år. Du gav mig samma chans som du fick av mig.

Det är just för detta jag genomträngande & ändlöst är så sårad & uppriven. Den underbara, sprudlande & vackra kille jag blev förälskad & fäst vid är inte den människan jag har levt med & vårdat ömt. Jag trodde att han med min kärlek & önskan skulle växa sig stark och komma tillbaka för all tid. Jag ville inte sluta tro, jag ville inte ge upp. Jag ville aldrig vara utan dig.

Hur jag än vrider & vänder,
Så vet jag inte vart vi kommer att stå gentemot varandra om säg 2 år.

Men verkligheten är här, & självklar.
Jag kommer älska dig till jag tar det sista andetaget.

Igår träffade jag min allra bästaste killkompis, vi har inte setts på jätte länge & igår kände jag hur ofantligt mycket jag har saknat honom!
Så idag följde jag & A med honom till ikea, vi gick igenom hela varuhuset på mindre än 30 minuter tror jag, rekord! :)

Ibland tycker jag faktiskt att det är lite jobbigt att bo i Norrköping när alla mina nära vänner bor i Finspång. För hur tråkig den här lilla hålan än är så trivs jag med mina vänner omkring mig. I Norrköping har jag inte någon vän. Jag har ju min sambo och grisen såklart. Och mamma, lillebror, pappa osv. Men ingen tjejkompis att gå till och snacka lite skit hos eller gå på stan med eller va fan man nu gör.

Det har hänt så mycket på ett år, men ändå så lite. Och jag saknar faktiskt mina vänner.